Grönt återbruk ger dubbel vinst

När vi utvecklar Stora Sköndal satsar vi på att återbruka så mycket som möjligt av de hus och trädgårdar som ska rivas för att ge plats åt nytt. Återbruket är en vinst för klimatet, men tillåter också områdets historia att leva kvar i detaljerna.

Utvecklingen av den nya stadsdelen Stora Sköndal innebär att ett antal villor – som idag nått sin tekniska livslängd och där förvaltningen är eftersatt – med tillhörande trädgårdar kommer att behöva rivas för att ge plats åt nya hus med bostäder för fler. Att riva befintliga byggnader är något man måste göra med eftertanke. Vår ambition inom Stora Sköndal är att i första hand återbruka och i andra hand återvinna så mycket som möjligt av det gamla när vi bygger nytt. Det är något som inte nödvändigtvis gynnar oss ekonomiskt, men som vi väljer att göra för att på alla sätt vi kan minska den klimatpåverkan som en nybyggnation innebär.

I vårt arbete med återbruk har vi börjat med att inventera allt som går att spara i utomhusmiljön. Det handlar dels om växtlighet – enskilda buskar, hela häckar och mindre träd – dels om ”hårda ting” så som murar, marksten, betongplattor, smidesräcken och bänkar.

Att spara och återbruka kräver plats och arbete

För att återbruka växtlighet krävs mycket yta; en plats där alla växter kan mellanlagras under de år som byggnationen pågår. Det kräver också mycket arbete – de ska försiktigt grävas upp, beskäras, vattnas och hållas vid liv tills de kan grävas ned på nya platser igen.

Detta sammantaget innebär naturligtvis stora ekonomiska åtaganden, men för oss överväger den vinst det innebär för klimat och biologiska mångfald. När vi återbrukar grönska kan vi redan från start ha uppvuxna träd och buskar som bidrar till vattenupptagning, naturlig skugga, mysig boendemiljö och renare luft, något som vanligtvis tar många år att uppnå i ett nybyggt område.

De fullstora träd som är svåra att flytta, förvara och återbruka planerar vi att bruka på annat sätt. De kan användas för att till exempel bygga upp lekplatser, murar och portiker. Den kan också återinföras i området som så kallad ”liggande död ved”, som fungerar som hem för insekter, mossor, lavar och svampar.

Att återbruka icke-levande ting så som till exempel stenplattor, belysningsarmaturer, smidesräcken och trappsteg, är tack och lov lättare än att hantera växtlighet. Det kräver visserligen försiktighet vid rivning, men utöver det endast god planering och yta för mellanlagring.

Det gamla tar plats i våra gemensamma rum

När vi inventerat området har vi beslutat att återbruka så mycket vi bara kan på allmän platsmark. Det innebär att det gamla området lever vidare i det nya: i gator, trottoarer och parker. Det vi inte brukar på den allmänna platsmarken går till byggaktörerna, att använda i deras egna kvarter. Genom att Stora Sköndal och byggaktörerna arbetar tillsammans i forumet Framsteget, har vi möjligheter att initiera och samordna sådan resursdelning på ett enkelt sätt. Det innebär att det i slutändan väldigt lite av det som är möjligt att återbruka går till spillo. Det som inte går att återbruka sorterar vi för återvinning.

Vi beräknar att genom att återbruka utomhus-material kan vi göra klimatbesparingar på över 200 ton CO2-ekvivalenter. Det motsvarar många tusen tågresor, eller flera hundra flygresor.

Inventering av husen

I nästa steg kommer vi se över vad som kan återbrukas av fasad och insida av de hus som måste rivas. Det handlar om allt från fönster, taktegel och till enskilda detaljer i husens inredning. Vi bedömer vad vi kan använda själva, så som till exempel att använda gamla fönster till nya växthus. Vi letar också samarbeten med externa aktörer som på olika sätt kan ta om hand om olika delar av husen, för att återbruka eller sälja vidare. Vårt viktigaste mål är som sagt inte ekonomisk vinning, utan en ekologisk vinning, där så lite avfall som möjligt är målet.

Varför riva hus för att ge plats åt nya?

De flesta gamla hus i Stora Sköndal kommer att bevaras, men totalt cirka ett hundratal villor ska rivas. Dessa hus är tyvärr eftersatta och bedöms inte ha något högt kulturhistoriskt värde. Att förtäta där innebär att vi undviker att exploatera andra befintliga natur- och kulturvärden. Vi bevarar och bygger runt gamla ädellövsträd, vi bevarar värdefull parkmark och får genom stadsutvecklingen resurser att rusta upp och förvalta arkitektoniskt och kulturhistoriskt intressanta byggnader.